Hem > Oljeavskiljare klass 1
En oljeavskiljare krävs när det finns risk för att olja eller bensin kan släppas ut i avloppet och därmed nå det kommunala ledningsnätet eller naturen. Det gäller bland annat verksamheter som biltvättar, bensinstationer, verkstäder och andra platser där det finns risk för att oljerester spolas ut.
Oljeavskiljare skyddar reningsverk, ledningsnät och miljön från utsläpp av olja, bensin och andra kolväten som annars kan orsaka skador och föroreningar och kraven regleras i miljöbalken och standarden SS-EN 858.
En oljeavskiljare fungerar genom att utnyttja att olja har lägre densitet jämfört med vatten. När det oljeförorenade vattnet rinner in i avskiljaren, stiger oljan upp till ytan medan vatten leds vidare. För klass 1 behövs dock ytterligare teknik, som filtermoduler eller lamellpaket, för att fånga upp de allra minsta partiklarna. Systemet måste dessutom kunna stängas automatiskt vid för hög oljenivå för att undvika överutsläpp.
På GPA finns oljeavskiljare klass 1 (och 2) för anpassade för större tvättanläggningar, verkstäder och parkeringar som funkar för användning både inomhus och utomhus.
Källa: GPA
Standarderna SS‑EN 858‑1 och SS-EN 858‑2 styr hur oljeavskiljare klassas, testas och hanteras. Klass 1‑avskiljare får vid standardiserat flödestest inte släppa ut mer än 5 milligram olja per liter vatten. För att uppnå detta används ofta koalescensfilter, som samlar små oljedroppar till större som lättare kan separeras. Klassningen gäller inte bara konstruktionen, utan även vilken funktion man uppnår under drift.
Avskiljarens storlek dimensioneras utifrån det maximala vattenflödet från den verksamhet den ska betjäna. Parametrar som antal tappställen, spolzoner och ytor påverkar valet av nominell storlek (NS). Installationen ska ske enligt SS‑EN 858‑2, ofta i självfallsledning och med tillgång till en provtagningsbrunn. Det är vanligt att man även installerar slamavskiljare före oljeavskiljaren.
Felaktig placering eller underskattad dimensionering kan allvarligt påverka avskiljarens funktion. Det är därför viktigt att både teknik och flödesberäkning stämmer överens.
För att säkerställa att klassificeringen upprätthålls måste oljeavskiljaren underhållas regelbundet. Tömning ska ske när halva slamvolymen är uppnådd eller när 80 % av oljevolymen är fylld. Man bör även inspektera filter, larmfunktioner och tätningar minst två gånger per år.
Viktiga moment vid skötsel:
Underhållet styrs delvis av tillverkarens instruktioner, men lokala tillsynsmyndigheter kan ha ytterligare krav, särskilt i vattenskyddsområden.
Utgående vatten från oljeavskiljaren ska kunna provtas via särskild brunn. Proverna analyseras på oljehalt och andra ämnen, och resultaten ska sparas och vid behov visas upp för tillsynsmyndighet. Dokumentationen är viktig för att visa att anläggningen fungerar som den ska. I vissa fall kan krav på kontinuerlig övervakning ställas, särskilt i känsliga miljöer.
Skillnaden mellan oljeavskiljare klass 1 och 2 ligger främst i hur mycket olja som tillåts i utgående vatten. Klass 1 har en gräns på 5 mg/l, medan klass 2 tillåter upp till 100 mg/l. Klass 1 kräver därför mer avancerad teknik och används vid högre miljökrav. Klass 2 används främst på platser med mindre risk, till exempel privata garage eller parkeringsytor utan fordonstvätt.
Lagstiftningen kring oljeavskiljare regleras på följande ställen:
En vanlig missuppfattning är att installation av en klass 1‑avskiljare automatiskt garanterar godkända utsläpp. I praktiken krävs rätt dimensionering, regelbundet underhåll och korrekt installation. Ett annat fel är att underskatta effekten av rengöringsmedel och emulsioner, som kan störa oljeavskiljningen. Att sakna larm eller provtagningsmöjlighet är också vanligt, vilket försvårar både tillsyn och drift. Vid bristfällig dokumentation kan dessutom hela systemet betraktas som otillräckligt, även om tekniken i sig är rätt.