Hem > Fettavskiljare
En fettavskiljare är en anordning som används för att hindra fett, olja och andra flytande ämnen från att följa med avloppsvattnet ut i ledningsnätet. Den fungerar genom att bromsa upp flödet av vatten så att de lättare ämnena, som fett och olja, hinner flyta upp till ytan och samlas där. Tyngre partiklar såsom slam och matrester sjunker till botten. På så sätt kan det renade vattnet rinna vidare ut i avloppet medan fett och slam stannar kvar i behållaren.
De vanligaste användningsområdena är i restauranger, storkök och livsmedelsindustrier där stora mängder fett annars riskerar att orsaka stopp i rören eller problem i avloppssystemet. Fettavskiljaren behöver tömmas och underhållas regelbundet för att fungera effektivt.
Ja, de flesta restauranger och storkök är skyldiga att ha fettavskiljare. Detta beror på att verksamheter som hanterar större mängder matfett riskerar att orsaka stopp och andra skador i avloppsnätet om fettet släpps ut direkt i avloppet. Därför ställer kommuner och VA-huvudmän krav på att restauranger, caféer, skolor, livsmedelsindustrier och liknande verksamheter installerar en fettavskiljare.
Kravet gäller oavsett om restaurangen är liten eller stor, så länge matlagningen innebär att fett kan hamna i avloppsvattnet. GPA är en populär leverantör av fettavskiljare inom livsmedelsbranschen.
En fettavskiljare ska tömmas regelbundet, ofta minst en gång i månaden, för att fungera som den ska. Exakt intervall kan variera beroende på kommunens regler och hur mycket fett som faktiskt samlas upp. I vissa kommuner finns fasta krav, till exempel tömning var fjärde vecka, medan andra gör en individuell bedömning baserat på verksamhetens storlek och belastning.
Utöver tömning behöver fettavskiljaren rengöras för att undvika dålig lukt och försämrad funktion. Driftansvaret ligger alltid på verksamhetsägaren, även om själva tömningen ofta sköts av en upphandlad entreprenör som kommunen har avtal med.
Många kommuner kräver att verksamheter för journal över drift och underhåll av sina fettavskiljare. I praktiken betyder det att varje tömning, inspektion och åtgärd dokumenteras med datum, typ av arbete och eventuell avvikelse. Syftet är att ha ett underlag för tillsyn och egenkontroll. Vid en kontroll från kommunen ska det gå att visa att man uppfyller kraven och att avskiljaren är i funktion.
Dokumentationen fungerar också som ett internt verktyg för att upptäcka mönster, till exempel om tömningsintervallerna är otillräckliga eller om det uppstår återkommande problem.
Reglerna för installation av fettavskiljare baseras på miljöbalken samt kommunens ABVA (allmänna bestämmelser för användning av den allmänna VA-anläggningen). Dessutom krävs att installationen följer standarden SS‑EN 1825 och ibland även att en bygganmälan görs. Det är också förbjudet att leda toalettvatten genom fettavskiljaren. Kommunerna har i vissa fall egna riktlinjer för både placering och drift, vilket innebär att det alltid krävs samråd inför installation.
Om fett släpps ut i avloppsnätet utan att först separeras kan det orsaka stora problem. Fett stelnar i rören och leder till igensättningar, översvämningar och ökade driftkostnader.
I större skala försämras även funktionen i det kommunala reningsverket, eftersom fettet påverkar den biologiska reningen negativt. Detta leder i sin tur till att näringsämnen och föroreningar kan släppas ut i sjöar och vattendrag. Därför är korrekt hantering av fett inte bara ett lokalt krav utan en miljöfråga med större påverkan.
Vanliga konsekvenser av bristfällig fettavskiljning:
Storleken på en fettavskiljare avgörs av hur mycket vatten och fett som verksamheten genererar. Faktorer som påverkar är antalet portioner som serveras, storleken på köket och vilken typ av matlagning som bedrivs. En mindre caféverksamhet kan klara sig med en kompakt modell, medan större restauranger och storkök behöver en större avskiljare med högre kapacitet.
Eftersom kommunen eller VA-huvudmannen kan kräva en specifik dimensioneringsberäkning för att säkerställa att anläggningen uppfyller kraven är det vanligt att man anlitar en VVS-konsult eller entreprenör som gör beräkningen.
Grundformeln för nominell storlek (NS) av fettavskiljare är:
NS = Qs × fd × ft × fr, där:
Så tar du fram Qs (två vanliga vägar i EN 1825-2)
* En ofta använd toppfaktor i beräkningsblad enligt EN 1825-2 är 22 (tar höjd för lunch-/middagstoppar).
Anta en restaurang som serverar 150 portioner/dag, är öppen 10 timmar/dag, använder emulgerande diskmedel, har inflödestemperatur ≤ 60 °C** och hanterar vanligt köksfett:
** Om diskmaskiner ger högre temperaturer eller om särskilda rengöringsmedel används ska ft och fr justeras. Vid fetter med densitet > 0,94 g/cm³ används fd = 1,5
Installation görs normalt av en auktoriserad VVS-installatör. Avskiljaren kan placeras inne i byggnaden, ofta i källaren eller direkt i köket, eller utomhus nedgrävd i marken. Placeringen avgörs av utrymme, tillgänglighet för tömning och kommunens regler.
Arbetsmomenten omfattar vanligtvis att:
Innan installationen startar krävs i de flesta fall ett godkännande från kommunen eller VA-huvudmannen. Efter installation ska anläggningen besiktigas och registreras för att säkerställa att den fungerar enligt gällande regler.
Fettavskiljaren måste placeras så att den inte riskerar att påverka livsmedelssäkerheten. Det innebär att den inte får installeras i samma utrymme där mat lagas, förvaras eller serveras. Istället krävs ett separat rum, gärna med golvbrunn, god ventilation och tillgång till varmt vatten.
Utrymmet bör också vara lätt att nå för den som ska tömma eller serva enheten. Dessutom behöver fettavskiljaren vara åtkomlig för inspektion, med tydligt markerade lock och röranslutningar. En felplacerad avskiljare kan leda till både sanitära problem och regelbrott vid tillsyn.